Lambiek Fabriek
– mästare på lambic
av Niklas
Jörgensen 2023-01-10
Passion och timing.
Det var nyckelorden när Jo Panneels och Jozef Van Bosstraeten påbörjade
förverkligandet av sin lambicdröm i mitten av 2000-talet. Och med lite hjälp
från vännerna i Bourgogne dit kompisarna varje år åkte för att hjälpa till med
druvskörden så kom produktionen i gång av en av ölvärldens mest komplexa
brygder. Idag omnämns Lambiek Fabriek bland topparna inom lambic och geuze och
det är en sjusärdeles resa de två barndomskompisarna gjort på relativt kort
tid.
Först och främst om du är obekant med begreppet; vad är en lambic? Enligt
ett kungligt dekret i Belgien så har det fastställts att en lambic ska bestå av
minst en tredjedel omältat vete och resten kornmalt samt måste vara
spontanjäst, det vill säga man inväntar den naturliga jästen i omgivningen.
Förr var en lambic humlerik, mycket för dess konserveringsförmåga men även för
att humlen tillförde fräschör. Idag är bryggarna mer försiktiga med humlen och
använder i stället lagrad torkad sådan. När en lambic startar sin
jäsningsprocess flyttas den över i gamla fat av varierande ursprung även om
favoriterna varit fat från port- och sherryproduktion. Jäsningen kan fortgå
länge, flera år till och med och ölet skyddas av en florhinna likt den som
uppstår i en Fino Sherry. Det hör inte till vanligheterna att buteljera lambic
på egen hand utan konsten att blanda varierande åldrar av lambic är det som
visar bryggarnas skicklighet och voilà, geuzen är född. Vanligast är att blanda
yngre med äldre lambic och när det buteljeras så startar en andra jäsning och
kolsyran bildas, en lambic har nämligen ingen kolsyra. Tiden i flaska kan vara
uppåt året innan den säljs.
Öl var för dyrt att
köpa nu från andra, eller omöjligt, så man fick till en deal med ett närliggande bryggeri av
överjästa rena öl. Problemet var att kylskeppet, ett slags bryggkärl som
används vid spontanjäsning av öl, fanns några kilometer från bryggeriet så det
blev litet av en mardröm att frakta vörten till Lambiek Fabrieks lokaler för
att skapa lambic. Dessutom kunde de inte förena spontanjäst öl med det rena
bryggeriets lokaler då risken för kontamination inte bara är hög, den tar över
all annan öl och lagringen i de gamla ekfaten som innehåller brettanomyces sedan
tidigare hade ödelagt allt för samarbetspartnern. I stället byggdes en separat
lokal för faten och bryggkärlet bredvid bryggeriet så att det inte fanns risk
för interaktion mellan de två men under två säsonger fraktades vört ett antal
kilometer efter kokningen och fylldes i kylskeppet under natten för att kylas
ner och invänta naturlig jäsning.
Idag har Lambiek Fabriek mer än 200 fat som man lagrar sin lambic i.
Storleken på dessa spänner från klassisk barrique på drygt 200 liter till
400-liters storlek men det finns även ett dussin foeder vilket innebär allt
från drygt 4000 liters kapacitet till uppåt 7000 liter. Jozef Van Bosstraeten
har även tränat upp som tunnbindare vilket är en nödvändighet om man inte ska
behöva anlita utomstående expertis vilket kan bli kostsamt med tanke på den
växande arsenalen av fat. Produktionen är hantverksmässig och varje etikett är
sällan mer än några tusen liter åt gången. Något som förklarar den hastiga
åtgången när ölen lanseras i och med en stigande efterfrågan på vännernas
lambic och geuze. Samtliga öl från bryggeriet har ändelsen -elle vilket oftast
blir till ordlekar på etiketten, vissa mer neutrala, andra mindre rumsrena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.